Depressionen gör sig påmind. Jag vet inte varför. Jag känner mig bara enormt låg. Tankar kring studierna får mig att känna att jag inte kommer klara att komma in på sjuksköterskeprogrammet. Spelar det någon roll att jag överhuvudtaget utbildar mig till undersköterska? Spelar mina betyg någon roll och kommer jag att få högre snitt? Hur beräknar man snittet? Man måste väl tyvärr räkna in betygen som ingår i de grundläggande kraven? Vad mig befarar så har jag bara G i dom flesta av dom ämnena och det kommer sänka min chans till högre snitt. Om jag förstått rätt så får jag inte gå om dom kurserna jag redan har betyg i utan bara tenta av dom. Hur ska man kunna gör det 7 år efter sin gymnasietid när allt är glömt? Några planer att göra det ologiska högskoleprovet har jag inte, men jag kanske borde utsätta mig för en heldag med det?

Tankar kring midsommar och hur det kommer att utarta sig. Visserligen arbetar jag, men efter det? Kommer det bli en trevlig midsommar eller kommer den att spåra ur? Jag gillar varken vanliga helger eller storhelger. Jag känner enorm ångest inför det. Alla önskar en glad midsommar, men jag kan inte känna någon glädje inför det. Jag drar mig tillbaka. Jag sluter mig. Jag blir osocial. Jag blir självcentrerad. Jag blir jag?

Fan…

Annonser

Jag har känt mig relativt låg idag. Jag vet inte om det kan bla vara att jag är orolig för hur det kommer att bli när jag återgår till arbetet. Idag ringde jag till arbetet och hörde vilka tider jag har efter att sjukskrivningen gått ut 13 juni. Jag kommer arbeta 15:e och 19:e och efter det har jag semester 20-30 juni, så det känns som en mjukstart. Därefter arbetar jag endast 10 dagar tills jag har semester igen v.30-31, vilket också känns väldigt skönt. Jag får försöka att inte stressa upp mig själv i onödan.

Vad gäller NKC så kommer jag vara där 2 onsdagar till denna månad och sen blir 2 onsdagar till i början av augusti och studera Historia B och sen är den kursen avslutad och i augusti börjar jag termin 3 och i december tar jag studenten för andra gången i mitt liv om man vill kalla det så. Däromkring i december är det nog klart om jag kommit in på sjuksköterskeprogrammet till våren 2010 eller inte, så jag kan tänka mig en fest i all ära däromkring för att fira både avslutningen på NKC samt för en ny början mot mitt ena delmål att bli sjuksköterska. Sen får vi se vad jag specialiserar mig till. Jag är inte helt hundra längre på om jag vill utbilda mig till barnmorska.

Än så länge verkar mitt snitt ligga på 16,56 och för att söka in till alla 5 programmen här i Stockholm så behöver jag ett snitt mellan 16-18. Med tanke på att jag har 6 kurser kvar att få betyg i, så är det inte en omöjlighet att jag lyckas få upp snittet något mer. Jag vet att jag duger och jag vet att kan. Jag kämpar på. Jag kommer klara det.

Dagens dilemma: Varför får jag inte rutin på Jag är bra-boken? Jag blir trött på mig själv!

Jag fick nyss ett glädjande besked, åtminstonde så borde jag känna att det är det. Jag fick MVG i Etik & livsfrågor, men jag kan inte glädjas för det utan jag känner mig totalt misslyckad och gråter istället. Jag har ingen som uppskattar mitt hårda arbete för att utvecklas och för att få så bra betyg så att jag i slutändan höjer mitt snitt så jag kommer in på sjuksköterskeprogrammet. Ingen som stödjer mina drömmar att i framtiden och i slutändan få arbeta med det jag brinner för. Jag känner mig ensam. Jag känner att jag inte duger, men innerst inne vet jag att jag både duger och jag kan.