Nystylad!

Klippningen gick förresten jätte bra, men det kändes lite lustigt när min frisör snurrade håret och klippte hackigt. När hon var klar så pudra hon håret med något havsalts puder som gav världens volym. När äldsta sonen sen såg mig så var första kommentaren att jag såg ut som en galen professor. Han skrattade och den lilla busungen. ❤

Tack vare klippningen så fick jag bort stora delar av mitt slitna hår och när hon tvättade håret så tog hon någon sorts toning och silverbalsam i håret för att få bort mer gula skiftningar vilket hon fick till min stora glädje. Jag köpte även med mig Goldwell colorglow [IO] Cool Blonde silverbalsam för att få den där kalla platinablonda färgen jag är ute efter. Jag hade den tidigare samt silverschampot, men dom tog slut för en tid sen och nu var schampot slut hos dom.

Nästa klippning bli av om 2-3 månader i samband med att det är dags att bleka utväxten. Det återstår att se om jag överlåter blekningen till henne eller om någon annan kommer få hjälpa mig, dock ger jag mig inte på det själv då jag känner att jag bara skulle misslyckas med det. Det beror visserligen på hur snabbt mitt hår växer förstås. Nu när det är sommarhalvåret och man förhoppningsvis kommer att omges av sol och skiner D vitamin så kommer nog håret växa som ogräs.

Depressionen gör sig påmind. Jag vet inte varför. Jag känner mig bara enormt låg. Tankar kring studierna får mig att känna att jag inte kommer klara att komma in på sjuksköterskeprogrammet. Spelar det någon roll att jag överhuvudtaget utbildar mig till undersköterska? Spelar mina betyg någon roll och kommer jag att få högre snitt? Hur beräknar man snittet? Man måste väl tyvärr räkna in betygen som ingår i de grundläggande kraven? Vad mig befarar så har jag bara G i dom flesta av dom ämnena och det kommer sänka min chans till högre snitt. Om jag förstått rätt så får jag inte gå om dom kurserna jag redan har betyg i utan bara tenta av dom. Hur ska man kunna gör det 7 år efter sin gymnasietid när allt är glömt? Några planer att göra det ologiska högskoleprovet har jag inte, men jag kanske borde utsätta mig för en heldag med det?

Tankar kring midsommar och hur det kommer att utarta sig. Visserligen arbetar jag, men efter det? Kommer det bli en trevlig midsommar eller kommer den att spåra ur? Jag gillar varken vanliga helger eller storhelger. Jag känner enorm ångest inför det. Alla önskar en glad midsommar, men jag kan inte känna någon glädje inför det. Jag drar mig tillbaka. Jag sluter mig. Jag blir osocial. Jag blir självcentrerad. Jag blir jag?

Fan…

Dax för en förändring...

Nu på morgonen så har jag bokat en tid hos min frisör här i byn och ska dit om knappt 3 timmar. Nervös!

Tanken är att jag kommer att klippa mig, då mitt hår har blivit alldeles slitet av alla blekningar samt så kanske jag lyckas få bort de värsta gula skiftningarna i håret som är i topparna som bokstavligen lyser.

Jag kommer även att diskutera med henne för att höra hur jag ska få fram den kalla tonen i mitt blekta hår som jag vill ha, så jag kanske kan nå mitt slutresultat. Världens projekt är det här. Minst sagt!

Det känns inte så lockande att färga det igen som jag funderade på tidigare, då det bara kommer att bli ännu mer slitet och risken finns då att jag måste klippa av större delen av mitt hår vilket jag inte är sugen på, så möjligen läggs det in en toning som är lite skonsammare samt inhandla mer silverschampo.

Wish me luck! 😛

Personligen tycker jag inte om att sitta i en frisörstol och släppa kontrollen, men jag tänker inte försöka mig på att klippa mig själv. Det skulle bara sluta med att jag rakade av allt hår och sen skulle jag bara gömma mig för allt och alla pga mitt missnöje. Jag ska försöka göra mitt bästa och slappna av och njuta av att bli ompysslad. Det kommer gå bra. Hoppas jag…

Igår det var det min första arbetsdag efter sjukskrivningen. Även om jag inte mår helt bra än, så var det nog lika bra att återgå till arbetet igen så man inte isolerar sig alltför mycket. Jag har inte direkt det bästa yrket när man har social fobi då man träffar flera hundratals kunder på ett arbetspass, men jag har alltid varit sådan så jag har pressat mig själv med olika utmaningar för att jag inte ska bli sämre och för att jag vill utvecklas som person och klara av olika påfrestningar.

Jag arbetade i vilket fall som helst 8 timmar och under den tiden så fick man mindre trevliga kunder, men det var bara att försöka bita ihop. Självklart fick man dom där underbara kunderna som är glada som sprider positiv energi kring sig också, utan dom skulle jag nog bryta ihop. Sen att vi var 3 man kort gjorde inte saken bättre utan det var stress utan dess like, det känner jag att jag minst sagt gärna hade sluppit.

Jag var helt slut när jag kom hem och hade så förbannat ont i kroppen. Ledvärken gjorde sig rejält påmind och jag låg en stund på spikmattan i hopp om att smärtan skulle släppa. För stunden så minskades smärtan eller så var det helt enkelt bara för att man fokuserade på den energi som strömmade i kroppen av att ligga på spikmattan.

Jag är fruktansvärt sugen på att gadda mig igen. Den första jag gjorde var för 8½ år sedan och den senast jag gjorde det var i början av förra året och jag känner att jag vill bygga ut den, massor. När man dessutom kollar in Fades tatueringar så blir jag rejält sugen! Jag skulle även vilja ha fler tatueringar än dessa två och jag har några idéer i huvudet, men det gäller att skrida till verket också, men jag är på god väg. Jag tänkte mig försöka skissa lite själv till att börja med. Jag var duktig på det en gång i tiden, men i dagsläget vet jag inte då det var länge sedan jag gjorde det, men försöka kan man.

Något jag tycker är väldigt häftigt är att min morfar, som är 76 år,  gjorde sin första tatuering för en vecka sedan. Det blev ett porträtt på sin älskade hund som han var tvungen att avliva för njursvikt. Jag har ännu inte sett den, men jag har fått veta av honom att han är riktigt nöjd med den och omgivningen tycker den är vacker.

Jag är totalt uppslukad av mitt ena fördjupningsarbete inom Historia B där jag ska skriva om tvångssteriliseringarna som skedde i Sverige under 1900 talet. Det är otroligt intressant och jag satsar på högsta betyg inom det ämnet och jag förväntar mig att jag kommer att klara det. Jag vet att jag duger och att jag kan. Bättre satsa högt än lågt och det bästa av allt är när man överträffar sig själv och på så vis stärker sitt självförtroende. Det är dessutom alltid bra att peppa sig själv! Vill man, så kan man.

Jag har även kommit på en vild idé om att jag kanske bör för min egen skull söka in till Engelska A för att förbättra min engelska samt ev. höja mitt betyg och därefter prova mig på Engelska B igen. Jag försökte år 2005 att ge mig på Engelska B, men hade inte det stöd jag behövde för att klara av den och säkert inte den rätta motivationen till att klara det så jag hoppade av kursen. Nu känner jag mig mycket mer motiverad till att utvecklas och jag känner att lära sig engelska bättre är bara grundläggande kunskaper. Jag tror dock det är försent att söka in till hösten, så jag funderar på om jag ska ta det parallellt med sjuksköterskeprogrammet eller om jag tar det som sommar kurs nästa år. Jag har starka förväntningar att jag kommer in i någon av skolorna med mina betyg och skulle bli otroligt besviken om det visar sig att jag inte kommer in till våren.

Jag vet att jag har höga förväntningar och krav på mig själv, men i vissa avseenden anser jag att man måste ha det för att kunna utvecklas som person. Om man går med inställningen att man inte klarar det så gör man oftast heller inte det, men går man in med inställningen att man kommer att klara det så är chansen större att man gör det. Jag tror på mig själv. Jag vet vad jag vill och jag tänker ta mig dit.

Jag har känt mig relativt låg idag. Jag vet inte om det kan bla vara att jag är orolig för hur det kommer att bli när jag återgår till arbetet. Idag ringde jag till arbetet och hörde vilka tider jag har efter att sjukskrivningen gått ut 13 juni. Jag kommer arbeta 15:e och 19:e och efter det har jag semester 20-30 juni, så det känns som en mjukstart. Därefter arbetar jag endast 10 dagar tills jag har semester igen v.30-31, vilket också känns väldigt skönt. Jag får försöka att inte stressa upp mig själv i onödan.

Vad gäller NKC så kommer jag vara där 2 onsdagar till denna månad och sen blir 2 onsdagar till i början av augusti och studera Historia B och sen är den kursen avslutad och i augusti börjar jag termin 3 och i december tar jag studenten för andra gången i mitt liv om man vill kalla det så. Däromkring i december är det nog klart om jag kommit in på sjuksköterskeprogrammet till våren 2010 eller inte, så jag kan tänka mig en fest i all ära däromkring för att fira både avslutningen på NKC samt för en ny början mot mitt ena delmål att bli sjuksköterska. Sen får vi se vad jag specialiserar mig till. Jag är inte helt hundra längre på om jag vill utbilda mig till barnmorska.

Än så länge verkar mitt snitt ligga på 16,56 och för att söka in till alla 5 programmen här i Stockholm så behöver jag ett snitt mellan 16-18. Med tanke på att jag har 6 kurser kvar att få betyg i, så är det inte en omöjlighet att jag lyckas få upp snittet något mer. Jag vet att jag duger och jag vet att kan. Jag kämpar på. Jag kommer klara det.

Dagens dilemma: Varför får jag inte rutin på Jag är bra-boken? Jag blir trött på mig själv!