Jag ska helt klart sluta ha dator, mobiltelefon och digitalkamera. Det är inget för mig.

Dom går bara rent av sönder eller skadas på något sätt så dom inte fungerar som dom ska. Senaste på listan är min Sony Ericsson digitalkamera som jag fullkomligt älskar. Den har tydligen fått blåbärssoppa på sig av några barn, för sisådär 2 veckor sen dock pustade jag ur och trodde det bara hade kommit på snöret, men ack så fel jag hade. Nu när jag var tvungen att ladda batteriet så fick jag inte upp luckan och då kom minnesbilden av blåbärssoppan upp och jag tänkte bara inte nu igen. Jag fick be A hjälpa mig och tom han hade problem att få upp den (haha, vad det där lät nu!), men lyckades till sist gjorde han, men batteriet ‘ploppar’ inte upp som den ska. Med andra ord fastklistrad i torkad blåbärssoppa. Skit! Hur ska jag få bort den? Vad ska jag göra…

Jag ska sluta med alla j-a tekniska prylar känner jag… Vi får se när jag pallar med några tekniska prylar igen. Just nu är jag bara så fruktansvärt less. Vad går sönder härnäst? Fan!

Annonser

När jag och M var klara på jourmottagningen och Apoteket så hämtade vi upp resten av gänget och bar sedan iväg till Siggesta gård där det var bakluckeloppis. M verkade förvånansvärt pigg ut, men framåt eftermiddagen så började han bli hängig och varm.

Vi var drygt 1 timme på Siggesta gård som ligger ute på Värmdö och vi fann lite smått och gott bla några gamla flaskor, en griffeltavla, en tvättbräda, ett gammalt strykjärn och några böcker. A och M fick varsin Bionicle figur och J en bil som såg ut sen gammal modell men i nyskick. Turen dit ut var lyckad tyckte vi alla och vi far gärna dit igen. Ovanpå allt så var det underbart väder! Jag funderar på om jag ev. ska ställa mig där någon gång och sälja lite prylar m.m någon gång i sommar. Det kostar bara 150:- och det är så mycket mysigare än en lokal. Det var en helt annan stämning utomhus.

Därefter for vi hemåt, men stannade bla till vid Hemmersta loppis och fann bla en saftmaja som As bror med familj skulle ha och några gamla flaskor. Barnen har även dom börjat älska loppisar numera och fyndar både det ena och det andra! 😀

Förkyldningarna avlöser varandra eller rättare sagt dom hinner knappt ens göra det.

M har varit sisådär små snorig och feber till och från i några månader och nu igår när han gick och lade sig gallskrek han av smärta och det visade sig att han hade fruktansvärt ont i höger öra. Han hade även fått nässelutslag bakom en örat. och ner i nacken Jag försökte trösta honom genom att ha han i min famn flera gånger om, mutade han med glass några gånger så han kunde tänka på annat, gav han alvedon samt näsdroppar och försökte bunkra upp kuddarna så han fick upp huvudet högre än hjärtat så att det inte skulle göra lika ont, men det tog flera timmar innan han äntligen kunde komma till ro och somna. Han och jag delade på soffan inatt och det är tur att den är mjuk och skön att sova i, annars hade det nog inte gått något vidare.

Nu imorse begav vi oss till jourmottagningen där vi fick träffa en läkare som konstaterade direkt att han har öroninflammation och att han var rejält svullen, så det blev Kåvepenin utskrivet. Om några veckor ska vi boka in ett återbesök för att konstatera att öroninflammationen är borta. Nu sover han gott i sin säng efter att både fått sin medicin samt flytande Ipren, då han utöver har ont i örat även har feber. Jag hoppas på en lugn natt inatt, då jag är otroligt trött och har varit det hela dagen.

Ovanpå allt så verkar Js förkyldning aldrig ge mig sig och idag lät han mer rosslig än annars. Med andra ord bara att öka inhalationerna en tid framöver tills det ger med sig, för att sedan återgå till dom ordinarier inhalationerna. I vanlig ordning lär det nog dröja flera veckor/ månader innan det sker. Han har mer eller mindre haft en förkyldning i 2-3 månader så det var inget annat än väntat med en kombination av pollenallergi. Mindre kul att behöva tvinga i honom medicinerna flera gånger extra varje dag nu bara. Han har blivit så stark den lille krabaten och man känner sig som en extremt dålig förälder som måste tvångshålla sitt barn för att han ska kunna må bra…

Charmtrollet blir av med tovorna. Duktig kille!

Det var tänkt att J skulle blivit klippt hos en frisör för några dagar sen, men det var tyvärr fullbokat. Då vi inte vill raka av honom allt hår, så blir det att jaga rätt på en tid.

Han har så långt hår numera, han hade gärna fått fortsätta ha det, men nu tovar det sig bara i bakhuvudet på honom varenda gång han sover eller sitter i bilbarnstolen och det är ett elände varje gång man ska reda ut det tyvärr.

Annat positivt om han har kortare hår är att jag lättare kan hålla koll efter fästingar. Bara imorse fann jag tre fästingar på honom. Minst sagt äckligt och det för tankarna på om man kanske ska ta och vaccinera barnen och sig själv i år. Jag tyckte det stod någonstans att det kostar 250:- och det är helt klart värt för att undvika TBE. Med andra ord blir det 1000:- för mig och barnen då vi är dom som ständigt får fästingar.

Det jag är orolig för är hur A skulle reagera. Ända sen hans vistelse på sjukhus pga Henoch Schönleins purpura och IgA-nefrit samt regelbundna kontroller där det varit provtagningar och infarter m.m så är han livrädd för sprutor. Jag minns när han nu senast skulle få 5 års sprutan. Han gallskrek, gömde sig och ville därifrån. Han trodde han skulle dö. Bm föreslog att vi skulle ta med oss EMBLA hem för att komma tillbaka en annan gång, men jag sa att det kommer inte hjälpa då det är inte sticket i sig han är rädd för utan blodet. Han tror han ska dö när han ser blod, detsamma gäller när han fått skrapsår eller har börjat blöda pytte lite i ena fingret eller dylikt. Han var tom livrädd för blodtryckstagningarna i början just pga att det heter blod, vilket jag var tvungen att informera sköterskorna varje gång dom kom in i början. Vilket fall som helst så lugnade han ner sig i min famn och han fick sprutan och efteråt skrattade han och sa att det gjorde inte alls ont. Bm var jätte gullig och förklarade allt för honom så han kunde känna trygghet i situationen och när vi skulle gå därifrån så fick han förutom klistermärke en rondskål och några ‘vatten’ sprutor.

Med andra ord återstår det att se om A kommer få sprutan eller inte. Hur M kommer att reagera vet jag inte och jag hoppas han inte blivit allt för påverkad av As rädsla. J lär nog inte säga ett ljud, då han inte gjort det tidigare, men det är bara att hålla honom i famnen och vara beredd med både snuttis och napp. Jag däremot får bita ihop…

Idag var det As första skolavslutning. Alla barn och föräldrar samlades på skolgården för att höra barnen sjunga samt höra rektorn hålla tal, vilket sedan avslutades med önskan om en trevlig sommar inne i respektive klassrum där även fröknarna fick varsin present och bukett blommor som vi föräldrar (och barn såklart!) bidragit till.

När vi for hem från skolavslutningen så följde As bästa kompis med oss. Dom har varvat med att leka ute som inne samt ätit korv med bröd och glass i stora lass. Nu när solen börjat titta fram så börjar det kännas som sommar och jag hoppas det håller i sig.

Sommarlovet kommer starta med fotbollsskola för As del. 😀

Idag fick vi bekräftelsen att A kom in i fotbollsskolan som börjar på måndag och pågår kl 9-15 tom torsdag, så nu blir det att leta rätt på fotbollsskor och benskydd. Han ska även ha kläder efter väder med sig och ombyte samt andra skor än fotbollsskor med sig. Alla spelare får varsin vattenflaska och T-shirt och när veckan är slut kommer dom även få en fotboll. Dom kommer även fotograferas på plats vilket sker på onsdag. Spännande!

Han kommer bli jätte glad imorgon när jag berättar för honom att fotbollskolan börjar på måndag. Han har verkligen sett framemot det här. Jag hade totalt glömt bort att det skulle börja på måndag så nu känner jag mig lite stressad… Andas, andas, andas.

Nova smyger på Ozzy

4 åringen rusar till mig:

Det är en råtta i köket!

Jag svarar honom lite eftertänksamt:

Jag tror inte vi har någon råtta i köket.
Varför tror du det…?

Funderande säger han:

Det var nog en mus.

(Vad har ni katterna hittat på?)

Det slutade med att jag till sist gick ut i köket och tittade, för man vet aldrig vad våra katter Nova och Ozzy kan ha släpat in, dock kan jag tillägga att det fanns varken en råtta eller mus i köket och det är jag tacksam för. Det är minst sagt otrevligt att ta hand om dom rester som är kvar efter att katterna ha kalasat på dom.