Imorse såg vi genom fönstret hur fint det var ute så jag planerade in att efter frukosten så skulle jag och barnen gå ut på en promenad ner till Järnåldersbyn och vara där sen stund och ha fruktstund och vätskekontroll därnere. Vi började gå och det såg bra ut, tills jag hör en ansträngt mjauande bakom oss. Åh nej! Min första tanke var att det var Nova och mycket riktigt så skulle hon följa med oss. Hon har nämligen gjort det tidigare. Hon är precis som en liten hund på gott och ont.  Saken är den att det är en 70 väg vi gick på, det åker visserligen inte så mycket bilar där, men en och annan och hon går liksom på vägrenen. Vi försökte få henne att gå hem, men utan resultat. Hon sprang in i skogen och jag såg vår chans till att lyckas ‘lura’ henne, men hon dök upp efter oss och det kom bilar. Det blev bara att vända om och vi gick hem igen. Det fungerar inte att försöka fortsätta gå och ha henne efter sig och hon riskerar att bli påkörd. Det blev att leka på tomten istället och barnen var nöjda ändå och det var huvudsaken.

När det sen var dax att äta lunch så blev det nässelsoppa som vi hade nerfryst från förut med ägghalvor. Det är både gott, nyttigt och lättlagat!

Jag har även hållt på och små donat här hemma så gott det gått idag, men det blir att fortsätta med resten imorgon, eftersom det blev att jag fick sitta på akuten istället. Det var mindre kul, men det är bra nu eller bättre i alla fall.

Annonser

Runt kl 21.30 ringde Anders mig. Han berättade att han vart vaken i 30-45 min och att han precis fått tillbaka telefonen. Han är omtöcklad, men relativt pigg ändå och väldigt hungrig, men han ville inte ha sjukhusmaten som han blev erbjuden, men jag lyckades förhoppningsvis övertala honom. Han är än så länge kvar på sjukhuset och jag sa till honom att det är bäst om han ligger kvar där över natten även fast han inte gillar den idén så mycket.

Tydligen gick operationen till som så att dom snittade pungen och skar loss båda testiklarna och sen lät dom återhämta sig utanför kroppen för att sedan sy fast dom igen, eller har jag missuppfattat det hela? Det var bara en av testiklarna som hade snurrat till sig, men för att förhindra att den andra ska göra det så gjorde dom så.

Nu har oron släppt en del.

Anders har åkt på testikelvridning (testistorsio) med ena testikeln och blir tvungen att göra en akut operation. Vrids den inte tillbaka eller om det gått för lång tid tas den bort.

Jag väntar på att han ska höra av sig om någon timme eller så. Hur han ska komma hem vet jag inte än, men jag sa till honom att jag kan komma och hämta honom bara någon (hans pappa kanske?) tar bilen som nu står på sjukhusets besöksparkering.

Håll tummarna att allt går bra!

Anders har fart in till akuten. Han har ont, djävulskt ont. Bara och vänta och se tills han ringer tillbaka eller drar iväg ett sms så jag får veta vad som händer och sker.

Orolig! 😦

Inatt runt halv tolv vaknade J med världens ryck efter att ha sovit fridfullt.

Hans ögon var panikartade, hans mun bubblade saliv, han verkade ha svårt att andas och var stel i hela kroppen som han böjde bakåt som en ostbåge. Min första tanke var att han kräkts och satt det i halsen, men efter när jag lyft upp honom förstod jag att det inte var så och blev panikslagen. Han verkade inte alls få någon luft och han fick minst 2 nya anfall till. Jag flög upp till övervåningen och väckte Anders som bokstavligen flög upp då jag skrek till honom Vakna!! Det är något fel på J!! Han fick J till sig och förstod också att något var fel.

Jag letade runt panikslagen efter våran telefon som jag till sist hittade med hjälp av en kompis som var på msn som ringde den ( avskyr trådlösa telefoner!). Anders ringde 112 och dom skickade ut en ambulans till oss.

Strax efter att Anders hade ringt lugnade J ner sig och började bli sig själv igen och ville ha mat. När ambulansmännen sen kom in så satt jag och ammade. Jag fick försöka förklara så gott som möjligt med vad som hade hänt där jag satt och skakade och ammade.

Ambulansmännen tyckte att han såg ut som en frisk liten pojke. Det enda som var var att man såg värmeutslag på magen. Ingen feber samt han ville ha påtår.

Dom rådfrågade med en barnläkare på Sachsska om vad hon tyckte skulle göras och hon sa att eftersom det nu inte vart några sånna anfall igen under tiden som dom varit där så behövdes han inte komma in (dom var här 30-45min), men skulle anfallen återkomma så skulle vi fara in direkt.

Något svar på vad det var fick vi inte för det visste dom inte, men under natten och nu idag så har både jag och Anders grubblat över det där och börjar undra om det möjligen inte var ett epileptiskt anfall.

Orolig!

Anders far in med A till Sachsska Barnakuten pga att han har kräkts i 5 dagar utan att bli bättre. Dom ger honom dropp direkt. Pga utslag på benen misstänker dom att han fått sjukdomen Henoch Schönleins purpura.