Förkyldningarna avlöser varandra eller rättare sagt dom hinner knappt ens göra det.

M har varit sisådär små snorig och feber till och från i några månader och nu igår när han gick och lade sig gallskrek han av smärta och det visade sig att han hade fruktansvärt ont i höger öra. Han hade även fått nässelutslag bakom en örat. och ner i nacken Jag försökte trösta honom genom att ha han i min famn flera gånger om, mutade han med glass några gånger så han kunde tänka på annat, gav han alvedon samt näsdroppar och försökte bunkra upp kuddarna så han fick upp huvudet högre än hjärtat så att det inte skulle göra lika ont, men det tog flera timmar innan han äntligen kunde komma till ro och somna. Han och jag delade på soffan inatt och det är tur att den är mjuk och skön att sova i, annars hade det nog inte gått något vidare.

Nu imorse begav vi oss till jourmottagningen där vi fick träffa en läkare som konstaterade direkt att han har öroninflammation och att han var rejält svullen, så det blev Kåvepenin utskrivet. Om några veckor ska vi boka in ett återbesök för att konstatera att öroninflammationen är borta. Nu sover han gott i sin säng efter att både fått sin medicin samt flytande Ipren, då han utöver har ont i örat även har feber. Jag hoppas på en lugn natt inatt, då jag är otroligt trött och har varit det hela dagen.

Ovanpå allt så verkar Js förkyldning aldrig ge mig sig och idag lät han mer rosslig än annars. Med andra ord bara att öka inhalationerna en tid framöver tills det ger med sig, för att sedan återgå till dom ordinarier inhalationerna. I vanlig ordning lär det nog dröja flera veckor/ månader innan det sker. Han har mer eller mindre haft en förkyldning i 2-3 månader så det var inget annat än väntat med en kombination av pollenallergi. Mindre kul att behöva tvinga i honom medicinerna flera gånger extra varje dag nu bara. Han har blivit så stark den lille krabaten och man känner sig som en extremt dålig förälder som måste tvångshålla sitt barn för att han ska kunna må bra…

Annonser