Jag är totalt uppslukad av mitt ena fördjupningsarbete inom Historia B där jag ska skriva om tvångssteriliseringarna som skedde i Sverige under 1900 talet. Det är otroligt intressant och jag satsar på högsta betyg inom det ämnet och jag förväntar mig att jag kommer att klara det. Jag vet att jag duger och att jag kan. Bättre satsa högt än lågt och det bästa av allt är när man överträffar sig själv och på så vis stärker sitt självförtroende. Det är dessutom alltid bra att peppa sig själv! Vill man, så kan man.

Jag har även kommit på en vild idé om att jag kanske bör för min egen skull söka in till Engelska A för att förbättra min engelska samt ev. höja mitt betyg och därefter prova mig på Engelska B igen. Jag försökte år 2005 att ge mig på Engelska B, men hade inte det stöd jag behövde för att klara av den och säkert inte den rätta motivationen till att klara det så jag hoppade av kursen. Nu känner jag mig mycket mer motiverad till att utvecklas och jag känner att lära sig engelska bättre är bara grundläggande kunskaper. Jag tror dock det är försent att söka in till hösten, så jag funderar på om jag ska ta det parallellt med sjuksköterskeprogrammet eller om jag tar det som sommar kurs nästa år. Jag har starka förväntningar att jag kommer in i någon av skolorna med mina betyg och skulle bli otroligt besviken om det visar sig att jag inte kommer in till våren.

Jag vet att jag har höga förväntningar och krav på mig själv, men i vissa avseenden anser jag att man måste ha det för att kunna utvecklas som person. Om man går med inställningen att man inte klarar det så gör man oftast heller inte det, men går man in med inställningen att man kommer att klara det så är chansen större att man gör det. Jag tror på mig själv. Jag vet vad jag vill och jag tänker ta mig dit.

Annonser