Inatt runt halv tolv vaknade J med världens ryck efter att ha sovit fridfullt.

Hans ögon var panikartade, hans mun bubblade saliv, han verkade ha svårt att andas och var stel i hela kroppen som han böjde bakåt som en ostbåge. Min första tanke var att han kräkts och satt det i halsen, men efter när jag lyft upp honom förstod jag att det inte var så och blev panikslagen. Han verkade inte alls få någon luft och han fick minst 2 nya anfall till. Jag flög upp till övervåningen och väckte Anders som bokstavligen flög upp då jag skrek till honom Vakna!! Det är något fel på J!! Han fick J till sig och förstod också att något var fel.

Jag letade runt panikslagen efter våran telefon som jag till sist hittade med hjälp av en kompis som var på msn som ringde den ( avskyr trådlösa telefoner!). Anders ringde 112 och dom skickade ut en ambulans till oss.

Strax efter att Anders hade ringt lugnade J ner sig och började bli sig själv igen och ville ha mat. När ambulansmännen sen kom in så satt jag och ammade. Jag fick försöka förklara så gott som möjligt med vad som hade hänt där jag satt och skakade och ammade.

Ambulansmännen tyckte att han såg ut som en frisk liten pojke. Det enda som var var att man såg värmeutslag på magen. Ingen feber samt han ville ha påtår.

Dom rådfrågade med en barnläkare på Sachsska om vad hon tyckte skulle göras och hon sa att eftersom det nu inte vart några sånna anfall igen under tiden som dom varit där så behövdes han inte komma in (dom var här 30-45min), men skulle anfallen återkomma så skulle vi fara in direkt.

Något svar på vad det var fick vi inte för det visste dom inte, men under natten och nu idag så har både jag och Anders grubblat över det där och börjar undra om det möjligen inte var ett epileptiskt anfall.

Orolig!

Annonser