Igår det var det min första arbetsdag efter sjukskrivningen. Även om jag inte mår helt bra än, så var det nog lika bra att återgå till arbetet igen så man inte isolerar sig alltför mycket. Jag har inte direkt det bästa yrket när man har social fobi då man träffar flera hundratals kunder på ett arbetspass, men jag har alltid varit sådan så jag har pressat mig själv med olika utmaningar för att jag inte ska bli sämre och för att jag vill utvecklas som person och klara av olika påfrestningar.

Jag arbetade i vilket fall som helst 8 timmar och under den tiden så fick man mindre trevliga kunder, men det var bara att försöka bita ihop. Självklart fick man dom där underbara kunderna som är glada som sprider positiv energi kring sig också, utan dom skulle jag nog bryta ihop. Sen att vi var 3 man kort gjorde inte saken bättre utan det var stress utan dess like, det känner jag att jag minst sagt gärna hade sluppit.

Jag var helt slut när jag kom hem och hade så förbannat ont i kroppen. Ledvärken gjorde sig rejält påmind och jag låg en stund på spikmattan i hopp om att smärtan skulle släppa. För stunden så minskades smärtan eller så var det helt enkelt bara för att man fokuserade på den energi som strömmade i kroppen av att ligga på spikmattan.